"Matte...

... vi ska leka. NU!"




Ett bländande leende

Första gången vi träffade Ruts mamma kom hon springande mot oss med läpparna uppdragna och tänderna blottade. Och en glatt viftande svans. Den något skräckingivande uppsynen var hennes sätt att visa att hon var glad. Hon skrattade. När Rut är busig gör hon likadant. Så här såg det ut när vi kastade boll häromdagen.

Veckan som gått

Jag har fortsatt ta bilder med telefonen och genom den ser en januarivecka i Ruts liv såhär:

Tuggar morot. Vegetarianen i mig är nöjd.

Kramar.

Mer såna. Har märkt att Rut är intresserad av utsikten genom fönstret.

Så jag lyfte upp henne, och det blev en ny favoritplats.

Med vissa fördelar. Nära till spisen.

Min galna ängel.

Telefon

Jag har skaffat mig en sådan där telefon som alla andra haft rätt länge. Det är kul för jag fotograferar mer. Vardagssaker. Och det är mycket vardag nu. Regniga promenader, förkylning, rutiner.
Två saker som glatt mig den senaste veckan är dels att Rut har börjat äta ordentligt. (Det syns redan skillnad!) Och dels att hon faktiskt börjar bli rumsren. (Äntligen!)
Här kommer några vardagsglimtar tagna med telefonen.

Kamp.

Hela familjen på en ovanligt solig promenad.

Älskar (tyvärr) att jaga fåglar.

Provar sina nya, stora, vita tänder.

Gör gatorna osäkra på morgonpromenaden.

Tack för alla fina och trevliga kommentarer! Kul att läsa om era taxerfarenheter och tankar.




Familj

God fortsättning!
Bloggen har legat nere under jul och nyår, medan jag och Rut har varit hos mina föräldrar och smaskat i oss kakor. Mycket har hänt sedan sist.

Veckan innan jul fick vi besök av en kvinna från djurskyddet i Malmö där Rut kom ifrån. Hon kom för att se hur Rut har det i sitt nya liv. Hon tyckte att Rut var fin, men sa att vi skulle försöka mata henne lite mer. Vi fikande och pratade hundar. Så tittade vi på bilder på Ruts mamma och pappa. De här bilderna är hämtade från Djurskyddets hemsida:

Bedårande mamma Sindy som vi träffade när vi hälsade på Rut första gången.

Ruts snygga pappa.

På nyårsafton åkte vi ner till stranden så att Rut skulle få leka med andra hundar och bli riktigt trött, innan nyårsfesten på kvällen. Det började inte bra. En allt för intensiv jack russell och två läskiga schäfrar som jagade Rut, som pep. Vi flydde längre bort och såg en omisskännlig siluett av en tax långt borta. Rut kastade sig dit. Det var en hane med samma färg som Rut. "Han är fem månader och kommer från djurskyddet" berättar matte. Men, men, men det var ju Ruts bror! Sixten! Nästan dubbelt så stor, superfin. De fann varandra direkt och busade som galningar. Lycka!

Lika barn...

Tjuvnyp.

Syskonkärlek.

Snygg storebror.


RSS 2.0