Taxen Rut

Vi var på hundkurs igår. På en kall parkeringsplats. Rut var exalterad och minst. Hon orkade bara första timmen, sen satt hon innanför jackan. När vi kom hem sov hon tre timmar, gick upp och drack vatten och sov hela natten. Idag har vi börjat öva med klicker. Än så länge går det bra. I början ska man klicka varje gång hon äter en godis. Så jag klickar och hon äter.
Förutom att vi hälsat på säkert tio olika människor på våra turer idag så har vi blivit fotograferade två gånger. Först för en tidning som gjorde gatumode och sedan av två entusiastiska tjejer från Singapore. Vi (jag) poserade glatt.

Vi fick besök av en av Ruts favoriter också, min vän Maria.

Vi kanske får döpa om bloggen. Till Blandisen Rut istället. Under helgen som gått har Ruts öron gått från att vara lite ostyriga till att stå rakt ut. Och hennes ben växer. Vet knappt om hon kvalar in som tax längre. Det märks att hon växer på andra sätt också. Hon har blivit mycket piggare och tuffare och vill bara busa busa busa.

I helgen fick Rut träffa en hund för första gången sen hon lämnade sina syskon. Det kärlek vid första ögonkastet. Från Ruts sida. Vattenhunden Vera morrade dovt och försökte komma undan. Rut skällde gällt och lyckligt och sprang efter.

Ikväll ska vi börja på valpkurs.

Med "nya" öron.

Sen vi hade tvättid i förra veckan bor Rut i en IKEA-kasse. Dit släpar hon alla sina byten.

I Falsterbo och lyckan är total.

Vackra vattenhunden Vera.

Med väldigt mycket spring i de små små benen.

Igår regnade det så vi höll oss inne. Jag var själv hemma och en uttråkad Rut körde fullt ös fram till 23. För att undvika fler söndertuggade krukväxter och möbler åkte vi på utflykt till stranden idag.

Kallt i vattnet.

Kom på hur kul det är att gräva.

Med färdiggrävd grop.

Den bruna lilla pricken vid sidan om mig är Rut, alltså.

Övar med husse.

Öronen har börjat leva sitt eget liv.

Att springa i högt gräs var en höjdare också.

Nu var det två veckor sedan den lilla korven kom in i våra liv. Det känns som månader. Det är som om livet vi hade före kuddar för varje eluttag, ett golv tömt på skor men fyllt med tuggben, pipleksaker och kissfläckar, liksom har blivit luddigt. Vad gjorde vi när dagarna inte var uppfyllda av Rut?

Det här är den nya öron-stilen.
Min gamla My Little Pony-kudden är numera Ruts självvalda säng.

The killer instinct.

Efter en vecka i hemmets lugna vrå så fick folk äntligen komma och hälsa på oss. Vi är numera poppis.

Bilden husse inte vill se... (Han har förresten tagit de första fyra bilderna.)

När det är som bäst.

Men allt är inte motljus och varm valpmage. Ibland har vi det såhär också:

Om Rut skulle spela bekymrad tax i ett Hollywooddrama skulle det nog se ut såhär.

I helgen var min mamma här och vi gick till Pildammsparken. Det blev Ruts allra första promenad. Innan har vi mest rotat runt när vi varit ute. Men nu gick hon i koppel. Och utan. Det känns fint att se henne upptäcka världen. Hon möter hon den med entusiasm. Nosen i marken och svansen högt.

Hon jagade glatt både löv och joggare.
Perfekt höstväder.

Lekte med husse och överdimensionerad pinne.
Kände på vattnet för första gången.
Och charmade gammelmatte totalt.
/J

Rutan tar det lugnt i mitt knä. Hennes bror letar fortfarande efter ett hem.

De första dagarna var Ruts enda naturupplevelse en 3x1 meter bred gräsmatta utanför vårdcentralen i en av Malmös skummare korsningar. Där har vi kryssat mellan hundbajshögarna i jakt på fimpar/snus/tuggummi/godispapper att stoppa i munnen. Inte jag alltså. Jag spenderar mest tiden med att dra ut nämnda saker ur hennes mun och uppmuntrande/uppfodrande säga "kissa". Och prata med alkisarna och de ensamma tanterna som stannat för att beundra den lilla.
– Eeeeoooouuuuu va hon va litten! Va e de för nån? Ah den var för kääär!

Så, igår åkte vi till havet för lite riktig natur.

Det går inte att låta bli den där rosa, runda magen ibland.

Tränar inkallning.

Antagligen det bästa som hänt i hennes lilla liv.

Freedom!

/J

För en dryg vecka sedan flyttade en avlång hund på ett och ett halvt kilo in i vår lägenhet. Den här bloggen är om henne. Det kommer bli en orgie i gulliga taxvalpsbilder. För er som gillar hundar, hundbilder, taxar, Rut, oss...

Två timmar sömn, en timme galenskap, två timmar sömn... Det är Ruts liv just nu.

Täcket på golvet är hennes substitut till sommaräng. Det får bli så när man bor mitt i stan.

90% ängel. 10% djävul.

Hon är sjukt liten. Eller vi är sjukt stora.

Tevespelskompis.

Första gången i parken. Inte alls rädd. Istället omåttligt taggad.

Upptäckte den här hunden och skällde för första gången.
/J