Ett bländande leende
Grattis till att ha fått en skrattande hund! Min gamla tax Stina gjorde också det när hon var riktigt glad eller det kom någon som hon tyckte extra mycket om. Tyvärr skrattar varken Sofie eller Pella, men det syns och hörs ändå tydligt när de blir glada!
Hahahaha! Vilken härlig bild! Min Harry ser också ut sådär, när han sover.
Sin mor upp i dagen, det går inte att ta miste på släktskapet! Ruts mor Cindy bor nämligen numera hos oss. Hittade din blogg precis av mer eller mindre ren slump, jättefin och himla kul att få följa lilla Ruts utveckling och se likheterna med hennes mor. Kan informera om att det med all sannolikhet även finns dvärgpincher i de små liven. Jag är redan en trogen läsare! Ge Rut en kram från Cindy!
Jag har imgen erfarenhet av taxar, har bara haft stora hundar. Jag älskar din blogg och lilla Rutan, särskilt fotona är undebara och inspirerande. När hon ler är hon helt oslagbar, fortsätt skriv:)))
Åh vad glad jag blir för era kommentarer!
Elin, så kul att du hittade hit! Jag har tänkt mycket på Cindy och vad som hände med henne. Om jag kommer till Helsingborg skulle jag jättegärna vilja träffa er. Du får gärna maila mig på [email protected].
:)
Hej Julia
Elin visade mig din fina blogg, vad roligt att se att Rut verkar ha fått ett så fint hem! Här är en liten bild när Husse och Cindy njuter av livet: http://funderlig.blogspot.com/
Tack Anders! Superfina bilder! Vad lika hon och Rut är! Kul att båda hamnade hos fotografer. :)
Kul och uttrycksfulla öron Rut har. Såna har min strävhåriga tik Garbo också ofta. Framför allt när hon jagar upp sig lite. Helikopteröron brukar jag kalla dem.
Hahahahahaha. Åh. Jag älskar taxar :')
